hej! idag kom mamma hem somsagt, men det var inte det jag tänkte skriva om nu...

Jag vet inte om ni är kristna, eller liknande, men det spelar ingen roll. jag är iallafall kristen. (om det är ngt ni funderar på är det bara att fråga)
I allafall...
  I ONSDAGS var det ju filmkväll på kyrkan, och innan det snackade Ulrik, Antons bror, lite grann och i slutet bad han att få be för alla som hade allergier osv. De med allergier, som ville att Ulrik skule be för en, skulle snanna kvar efteråt.
Jag stannade kvar och berättade mina allergier; pollen och pälsdjurs-allergi. Min Astma har blivit värre nu på senare tid och från att förut använda bricanylet (astmamediicnen)typ en gång var tredje månad  blivit att använda den minst en gång varannan dag. Nu i samband med utgång, promenader, och andra vardagliga saker. Så jag misstänker att jag blivit överkännslig mot ngt mer. typ snömögel, alltså det som kommer fram när det töar.
Så, ja han bad om det och jag tyckte att det kändes väl ungefär som innan, typ ingen skillnad. 
  IDAG, höll ulrik i andakten och snackade om massa folk han pratat med som bla. helat och väckt upp folk ifrån det döda, som i mina öron känndes mer som önsketänkande än reality!
  Sen sa han, än en gång, att han ville be för dem med allergier eller liknande.
  Såå, jag gick upp till kyrksalen tilsammans med amanda, josefin och kristina, som också ville gå upp.
 Jag var 'först'. Jag gick till Ulrik (Simon var också där) och sa att jag ville be för "samma sak som i Onsdags". Han började be för mig och, jag vet inte om ni har testat ta astma-medicin, men man andas djupt och så blir det lite svalt i halsen just då man tar medicinen(bricanyl är någonting som man andas in). Iallafall.. så kändes det. Undertiden Ulrik bad började jag andas djupt, lungt och så blev det svalt i halsen. Men det var inte allt. Etfer det så kändes det som när man har suttit på sin fot,  känns det lite som myror. Alltså känslan av myror spred sig, från halsen och ut genom armarna och benen. Sen när myrorna passerat tårna, så kom en värme och ett lugn som gick från halsen och samma väg, ut genom armar och ben. Sen började jag typ små skaka och sedan dess har jag inte kunnat sluta le.

  så, det var allt. Blev superlångt, gz till alla som orkat läsa:) Ville bara dela det.
  Jag vet inte om jag är typ 'helad', men jag vet i alla fall att det inte var inbillning det jag kände iallafall.
  Gud finns, och han är god.